Dag 7
Det närmar sig testdag med stormsteg, inte testdag dåra utan tjyvtestdagen. Har för vana att kolla dag 9 då det är ganska säkert resultat då med blastocyst.
Och denna gång är inte annorlunda, vill nämligen veta på lördag om jag ska skåla för mormor med eller utan alkohol😊
Hon fyller 95🎉 Och jag vill såå gärna att hon ska få vara med om min graviditet. (Den som aldrig kommer) och hon blir ju inte yngre direkt...
Igårkväll kände jag både mensvärk och magkatarrliknande i magen.
Och så mådde jag illa. Då vill ju lilla hjärnan tro att det är nått bra och inte att det kanske beror på att jag då hade legat hemma sjuk i två dagar och bara glott på serier. (Då kan man ju känna sig lätt instängd, varm och så)
Idag har jag jobbat.
En stressig dag, med mycket spring.
Mot eftermiddagen satte detta sina spår i magen och jag fick ont igen. Inte som mensvärk utan på ett annat sätt. Och först gjorde ena äggstocken ont och sen andra.
Annars så har ömheten i brösten minskat och huvudvärk har jag haft det två senaste dagarna😞 Och huvudvärk har jag alltid dagarna innan mens. Så varför skulle det vara annorlunda denna gång?
Låt de här dagarna gå fort, för den här tiden är plågsam. PLÅGSAM.
Sen när man tagit det där testet så känns det alltid bättre, oavsett. För då kan man blicka framåt.
Ny frysåterföring, kanske på nått nytt sätt? Kanske doktorerna kan gå med på att testa nått nytt.
Usch. Vill inte se den där tomma rutan på testet igen. Så jäkla oinspirerande och hånande. Men jag tror att man får en feeling när man är gravid, och no feeling här inte.
Bara rädsla för mensen. Den eviga. Mensen.