El september

Hej dagboken,


Det var längesen jag skrev. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.

Jag känner mig så hopplös inför allt det här, mer hopplös än vad jag vill erkänna. Det är svårt.

Och skriver jag så är jag rädd att jag föder denna hopplöshet. 

Det har varit skönt att leva i en låtsasvärld, där jag kan gå på aw's och bara njuta av att vara jag. Utan att tänka på att tiden går. Jag har många år kvar att försöka på. Det vet jag. Men jag vet också hur fort tiden går.

Det är redan 3 år sen vi ställde oss i kö för hjälp. Jag är lite arg för att vi inte gjorde det tidigare, jag är arg på den där barnmorskan som inte tog mig på allvar när jag var 23-24 och sa att det inte verkade gå för oss. Hon sa bara att jag var ung. 
Tänk om det gjort skillnad?

Om jag ska glömma hopplösheten en stund och berätta om vart jag är hittills i månaden?
Ja, mycket bättre idé!

Jag har ätit Letrozol den här månaden och har mitt ultraljud imorgon för att se utvecklingen därinne. Fast att det inte är så kul att ligga där och flasha så tycker jag att de här undersökningarna är lite roliga. Kul att se blåsorna, de ser så roliga ut. Tycker verkligen att det är intressant att titta på skärmen.

Förhoppningsvis har jag bättre tur den här månaden och får sätta in mitt sjunde embryo nästa vecka.

Kram på er.
Jag läser era bloggar (några av er kanske läser min med) och jag gläds med er och jag är ledsen med er. 

Allmänt | |
Upp