1:a Maj

Tiden går fort hörrni. Lite för fort i vanlig ordning. Speciellt när man vet att snart är det sommarstängt på kliniken.

Vad har hänt sen sist mån tro?
Det blev ingen återföring i April. Ägglossningen hamnade för sent. Den kom på dag 25. (Nu brukar ju jag ha sen äl men det här var ju lite väl sent). 

Jag och doktorn kom fram till att han ska följa upp mig med blodprover. Det är väl det enda som är annorlunda. Han tog blodprov på mig sist, några dagar efter äl. Och denna månad ska vi ta samma dag som omslaget för äl sker.

Annars pågår livet sin lilla gång. Höga berg och djupa dalar. Ungefär som mitt humör. Ibland tacklar jag allt detta lika starkt som förr och vissa dagar vill jag inte vara stark. Då vill jag skrika till livet och alla andras liv känns så jävla mycket lättare. Men man måste minnas att alla har sitt. En kan bli preggo på studs men kanske har annat jobbigt att ta tag i. 

Ibland känns det som om jag pratar mycket om mig själv till folk runt omkring mig. Och idag läste jag att när man inte mår riktigt bra så är det lätt att det blir så för man har svårt att ta till sig mer information. Antagligen att det är lättare att fokusera på sig själv än andra för man lever i sin egna bubbla där vi och barnlösheten är viktigast.

Jag försöker lugna mitt sinne, att inte känna någon åldersstress - för om jag ska vara säker på nått. Så är det att detta kommer att ta tid.
Vi kommer att få ett barn tillslut på något sätt, men vilket sätt det en blir så kommet det att ta tid. Och det kan vara så att det inte blir ett barn tillslut och den insikten kommer i så fall ta lång tid. Så vad jag vet just nu, är att oavsett vart vi hamnar så kommer det att ta tid.

Därför måste jag/vi försöka leva i nuet så mycket som möjligt. 

Men mother vad det är svårt.
Allmänt | | Kommentera |
Upp