Nu då?

Nu är sista försöket över och vi måste planera inför en ny behandling.💔
Har tagit negativa test för att bekräfta, tycker mig se en skugga där det borde varit ett till streck. Så tror verkligen att min magkänsla stämde. Frågan är vad som händer med de få som fäst, alltid runt dag 5 som jag känner att det är borta. 

Många tankar och känslor. Min andra halva vill att vi vänder oss utomlands och visst jag känner väl inget större förtroende till den svenska ivf-sjukvården. Men kan ändå tänka mig ett till försök här hemma om dom kan gå med på att nedreglera mig. Som när jag läser om det så verkar det vara standard vid endometrios.

Dom stora tårarna har inte kommit ännu, jag fungerar ju så. Måste först komma på en plan, nått att se framemot och sen kan jag sörja. Jag är nog inte så bra på att stanna upp och vara ledsen. Kör hellre på. Men jag förstår också att då är risken stor att allt kommer ikapp en på samma gång vid ett senare tillfälle.

Missförstå mig inte. Klart jag är ledsen och klart att det gör ont inombords. 

Vi har ändå haft en fin helg. Trots allt. ❣️



Allmänt | | En kommentar |

Dagens tankar

Jag ska vara ärlig och säga att jag faktiskt trodde att stjärnan hade fäst. Det tror jag fortfarande. Jag fick ut färgad lutinus två dagar efter återföringen. Vilket jag fick sist den fäste och släppte också.

Hade mer känningar och positiva vibes fram till dag 5, och som vanligt så är det kring denna dag som hoppet avtar och neggobert flyttar in. Sen dess har det känts som att jag ska få mens varje dag. Och jag känner ju igen symptomen. Som att jag alltid vaknar upp svettig någon gång på natten dagen/dagarna innan mens. Inget undantag inatt. 

Så ruvdag 8 är här och jag har inte velat tjuvtesta denna gång. Okej, jag var på väg att göra det igår. Kissade i en burk, Men hällde sen ut kisset och gick till jobbet.
Vågar inte, vill inte, få det bekräftat. Att sista försöket gick åt skogen.

Men jag vill nog hellre få det bekräftat på stickan innan mens. Så om den inte kommer under dagen så får det bli imorn.

Kanske. 

Försöker att inte tänka på hur orättvist livet är för det gör mig bara arg. Men det är skönt för brevid denna tankebana så finns alltid en röst som säger att jag är lyckligt lottad ändå.
Allmänt | | En kommentar |

Inte så lätt

Jag hade på något sätt tänkt att denna ruvning skulle bli lättare på något vis. "Äh vi stoppar in den sista och sen går vi vidare med ny behandling".  Som att jag skulle kunna distansera mig från hoppet.

Mina vänner. Det går inte.
Hoppet bor här. I mitt hjärta och i min kropp. 

Det är bara att vänta. Försöker att inte tänka på det, vilket är omöjligt. Helt jäkla omöjligt.

Jag har lyckats hålla mig lugn i sinnet trots blandningen av hopp och av ångest. Och jag har inte börjat googlingen än och tänker inte heller göra det. Jag har redan googlat så mycket på ruvardagar att jag nog har memorerat alla sidor redan.

Jag har varit sjuk, enbart hosta och tappat rösten, vilket fått mig att tänka på annat. En riktig jobbig räddare, den där förbannade rethostan.

/Ruvardag 3
Allmänt | | 2 kommentarer |
Upp