Nu då?
Har tagit negativa test för att bekräfta, tycker mig se en skugga där det borde varit ett till streck. Så tror verkligen att min magkänsla stämde. Frågan är vad som händer med de få som fäst, alltid runt dag 5 som jag känner att det är borta.
Många tankar och känslor. Min andra halva vill att vi vänder oss utomlands och visst jag känner väl inget större förtroende till den svenska ivf-sjukvården. Men kan ändå tänka mig ett till försök här hemma om dom kan gå med på att nedreglera mig.
Som när jag läser om det så verkar det vara standard vid endometrios.
Dom stora tårarna har inte kommit ännu, jag fungerar ju så. Måste först komma på en plan, nått att se framemot och sen kan jag sörja. Jag är nog inte så bra på att stanna upp och vara ledsen. Kör hellre på. Men jag förstår också att då är risken
stor att allt kommer ikapp en på samma gång vid ett senare tillfälle.
Missförstå mig inte. Klart jag är ledsen och klart att det gör ont inombords.
Vi har ändå haft en fin helg. Trots allt. ❣️