Synarela dag 17
Jag har hunnit bli 31 år fyllda sen senaste inlägget. Bortskämd och tankad med kärlek.
Imorgon var det egentligen dags för tid hos läkaren, men ringde idag och sköt upp det. Min mens blev försenad av nässprayen och kom igår med dunder. Dom sa så vänligt att "du är välkommen ändå, man kan göra ultraljud iaf och se att
allt ser bra ut" Nää tack, avböjer den. Superont, svullen och blöder bra mycket mer än vanligt. Hoppar gärna stolen och benen i vädret imorn 🙈
Ny tid på måndag, och förhoppningsvis start med sprutorna inte långt efter det.
Känner fortfarande tusen känslor kring denna behandling. Jag kommer ihåg sist.. då var det bara glädje och naivitet. Nu vet jag bättre, men samtidigt så vet jag ingenting.
Häromdagen så skämtade jag på sms om att datahörnan får hamna i vardagsrummet sen när vi har ett barnrum. Då fick jag svaret: åh ett barnrum ❤️
Det kändes i mitt hjärta, öppnade något. Som
att vi på vägen glömt bort målet och bara planerat resan.
Lite som att nånstans har jag eller vi glömt bort att faktiskt hoppas på riktigt.
Och i takt med den här behandlingen så känner jag hoppet igen, fylls av det. Men sen så minns jag. De 12 frysta försöken och då kommer tanken att vem försöker jag lura, sen kommer minnet av texter jag läst, att mirakel händer.
Godnatt!
Ni kommer få ert mirakel! Det är jag helt säker på❤️❤️