Frustrerad

Det blev inget den här gången heller. På 3 och 4:e ruvardagen kom lutinusen ut rosa. Tidigt på söndagsmorgonen hade jag sån mensvärk och man kan säga så att jag visste vad som väntade när jag gick upp för att kissa.


Tankarna far runt i huvudet. Varför går det inte? Vad är fel? Varför säger dom att allt ser så fint ut? Vad har vi gjort för fel? Varför förtjänar inte vi livets mirakel? Hur lång ska väntan vara?

Jag drack på festen, jag visste ju att det inte var nått därinne ändå. Trots kriget i huvudet och kroppen så hade jag så kul på festen. Den blev så lyckad! Man mår så bra av att ha så många älsklingar i samma rum<3 

Idag ringde jag Huddinge. Pratade med Maria (hon sköter alla frysåterföringar), När jag sa: Heej Maria! Så frågade hon med en gång: Åh hur går det för er? Och jag sa: inte bra..
Det känns så bra att prata med nån som vet vem man är, att man är ihågkommen. Det får mig att känna mig trygg lite, mindre ensam.
Maria sa med en gång när hon fick höra hur snabbt min blödning kom, trots extra progesteron, att hon nog trodde att man kanske skulle stimulera mig helt och hållet nästa gång. Att styra hela cykeln. Det tycker jag låter bra, det var ju det jag ville förra månaden då jag ringde. Men jag förstår att de vill testa med annat först.

Hur som, hon skulle snacka med läkaren om hur dom skulle göra med mig och ringa mig innan onsdag.
Blir det stimulerat så får vi tålmodigt vänta tills nästa mens innan start med det.

Vill ju inte vänta längre nu. Men kanske är sunt med en liten paus. 

Faaans jävlars skit helvete. 

Allmänt, FET 2, Ruvartid | | 3 kommentarer |
Upp