Inte den piggaste i stan
5:e dagen här.
De första dagarna har gått bra, lyckats låta bli att analysera allt i minsta detalj. Men nu börjar det smyga sig på. Ofrånkomligt.
Just nu ligger jag påbyltad med kläder och filt och är trött. Det är sån där dag, då jag känner mig lite nere. Som om detta aldrig kommer att gå. Som om vi bara slösar bort alla små älsklingar i frysen på min dumma kropp. Som tydligen inte alls är dum på pappret. Men som inte verkar vilja samarbeta heller.
Jag hoppas att jag vaknar upp på bättre humör imorgon med en annan känsla i kropp och knopp. Sen blir det lååånghelg.
Jag har inte köpt en massa tester, vill nästan inte testa faktiskt.
Det är inget bra på jobbet, mina kollegor ska sluta och stämningen är så trist. Såklart att det gör lite med humöret också.
Fast vet ni, känner mig redan lite bättre. Tänk vad det kan göra att få ut några ord.
Och om vår lilla faktiskt stannat kvar så ser ni nedan på dag 5 vart vi befinner oss i utvecklingen.
Åh håller tummarna för er <3 Jag har oxå en liten blastis och har nu ruvat på den i 9 dagar. Alldeles för rädd för att testa trots att jag vet att vid detta laget skulle vi nog kunna få ett korrekt besked. Det är nog det som gör att jag är för skraj - rädslan vad som ska visas på stickan!! KRAM och njut av långhelgen