Tillväxtultraljud, baby shower och vecka 32
Lite som har hänt sen sist.
Vi börjar med nyast först hehe. Idag rullar vi in i vecka 32. Ytterligare en milstolpe. Barnens alla fem sinnen fungerar och de närmsta veckorna kommer dem att öka i vikt. De ska nämligen fördubbla sin vikt på tiden som är kvar, man undrar
ju hur det går till? Speciellt nu när magen är så full så det är svårt att äta bra.
Detta ska då synas på min mage och jag "borde" öka snabbt i vikt tiden som är kvar.
Den 26/9 hade vi TUL nr 2. Vi började med CTG där de hade problem att få in hjärtljudet på tvilling 2. Vi kände hennes sparkar men var väldigt svårt att få in ljudet. Tillslut när de hittade båda fick jag sitta och trycka på "dosan" på magen i
20 min för dom vågade inte tappa ljudet igen.
Sen blev det stressigt till ultraljudet som var inbokat direkt efter.
Där fick se våra livliga bebisar i en enda röra haha. Går verkligen inte att urskilja mycket, ryggraden syns ju tydligen men resten ojojoj.
Barnmorskan var snäll och kämpade för att vi skulle få en bra bild att få med men det gick inte. Hon skrattade bara för att varje gång hon kollade in deras huvud så kom en rumpa i vägen. De ligger alltså kvar som sist.
Ettan i säte och tvåan i huvudbjudning.
De viktigaste såklart är tillväxten och de båda följer sina egna kurvor. Ettan vägde nu 1503 g (-10%) och tvåan 1253 g (-25%).
Nästa vecka är det dags igen.
Sen kommer vi till gårdagen.
Då mina underbara vänner hade ordnat en babyshower för mig/oss. De överraskade mig hemma och fyllde hela köket med godsaker och vardagsrummet med presenter. Vi lekte lekar, skrattade och jag njöt i fulla muggar.
När man är barnlös (usch hatar det ordet) så ser man bilder på andras babyshowers, man är med och planerar för sina kompisar och nånstans på vägen minns jag hur jobbigt allt blev. Man var glad för personens skull men en sån dag handlar verkligen allt om graviditeten och barnet, jag minns att jag vid nått tillfälle inte ville ge presenter till barnet utan bara till mamman för att flytta fokusen lite. Det kändes bättre för mig där o då.
Och nu har jag fått min egna. Jag har kommit så långt i resan, jag har klarat milstolpe efter milstolpe, och jag har aldrig tagit det för givet att den här dagen skulle komma. Det gjorde den och jag känner mig så tacksam för livet och kärleken.
Och alla personer som finns i våra liv. ❣️
