ivfdagboken.blogg.se

Han sjunger i en av alla sina fantastiska låtar. "Det är bara tid som går"

Och den frasen har säkert ploppat upp 10 gånger den senaste veckan. För det är så det känns. Månad efter månad, försök efter försök, hopp efter hopp, misslyckande efter misslyckande. Det är bara tid som går.

Och jag hoppas innerligt. Att en dag är all den här tiden värt allt. Att vi sitter där med vår alldeles egna bebis och tittar tillbaka på vår långa resa dit. 

Men idag. Känns resan oändlig, jag ser inget slut. Tänkt om vi bara kommit 1/3 av just vår resa eller tänk om vi en dag ger upp.😩

Som ni kanske kan ana.

Tog ett test igår kväll som var neggo. Idag har det kommit lite blod på lutinusstaven. Och ändå måste jag ta alla mediciner till onsdag då jag kan ringa in mitt resultat.:(

6 lutinus om dagen är inte bra för magen, kan jag tala om. Jag har varit svullen varje dag.

Och det är en till sak som varit jobbig den här månaden. Även fast jag var inställd på negativt så har medicinerna gett mig massa symptom och då kommer hoppet smygande😤

Ännu har jag inte blivit ledsen, jag är mest frustrerad. Och vet ni vad jag mår bäst av då? Att ta tag i saker. Så idag har jag försökt ta kontroll.

Jag slängde iväg en jobbansökan och jag gjorde en ny plan. Ska skriva om min plan sen. Nu måste jag äta och ta hand om min sjuka karl. 

Håller tummarna för er andra. Nån måste lyckas👊 Livet kan inte jävlas med oss alla.