ERA testing

Hej på er, det var längesen.
Jag ville inte skriva här längre, och jag vet inte om jag vill skriva nu heller. Fast just idag vill jag. Just nu vill jag uppdatera dom som undrar, för jag vet hur det är att undra. Man följer någon som går igenom något och så blir det inget mer.

Och dessutom ska jag göra ett test. Och det kan vara intressant för någon som trillar in här och funderar på att göra samma. 

Så ingen graviditet ännu för mig, är kvar där i hålet och stampar. Borde stampat en väg till Kina vid det här laget.. 

Men. Som vanligt så har det varit skönt med en paus. Skönt med sommarens sommar och vitt vin med lime i. Skönt med resor, och skoj med möhippa, bröllop (inte mina bör tilläggas;) fester och annat. Skönt att inte behöva tänka på det tråkiga.

Till det senaste. Vi har beställt ett test från igenomix (finns i spanien). Detta test har min klinik nu i sin ägo och vi ska utföra testet i slutet av September om det går som det ska.
Det är ett sk ERA test. Googla på det om ni vill:) 
Ett visst antal kvinnor följer inte det vanliga implantations fönstret utan kan behöva en dag mer eller mindre med tex progesteron för att ett embryo ska kunna fastna. Detta är ett test som rekommenderas utomlands när man har flera misslyckade återföringar med fina blastocyster. Då det på papper egentligen ska lyckas..
Testet kostade 750 EUR och det betalade vi själva. Jag känner mig tacksam för att vår klinik vill göra detta test men också lite orolig då dom inte är vana, vill ju inte att något ska gå fel...

Första ultraljudet är inbokat nästa onsdag och då får jag veta mer om hur dom har tänkt sig.
Förhoppningsvis sätter vi in vår sista lilla blastis nästa månad.

Kram på er❤️
Allmänt, IVF | | Kommentera |

1:a Maj

Tiden går fort hörrni. Lite för fort i vanlig ordning. Speciellt när man vet att snart är det sommarstängt på kliniken.

Vad har hänt sen sist mån tro?
Det blev ingen återföring i April. Ägglossningen hamnade för sent. Den kom på dag 25. (Nu brukar ju jag ha sen äl men det här var ju lite väl sent). 

Jag och doktorn kom fram till att han ska följa upp mig med blodprover. Det är väl det enda som är annorlunda. Han tog blodprov på mig sist, några dagar efter äl. Och denna månad ska vi ta samma dag som omslaget för äl sker.

Annars pågår livet sin lilla gång. Höga berg och djupa dalar. Ungefär som mitt humör. Ibland tacklar jag allt detta lika starkt som förr och vissa dagar vill jag inte vara stark. Då vill jag skrika till livet och alla andras liv känns så jävla mycket lättare. Men man måste minnas att alla har sitt. En kan bli preggo på studs men kanske har annat jobbigt att ta tag i. 

Ibland känns det som om jag pratar mycket om mig själv till folk runt omkring mig. Och idag läste jag att när man inte mår riktigt bra så är det lätt att det blir så för man har svårt att ta till sig mer information. Antagligen att det är lättare att fokusera på sig själv än andra för man lever i sin egna bubbla där vi och barnlösheten är viktigast.

Jag försöker lugna mitt sinne, att inte känna någon åldersstress - för om jag ska vara säker på nått. Så är det att detta kommer att ta tid.
Vi kommer att få ett barn tillslut på något sätt, men vilket sätt det en blir så kommet det att ta tid. Och det kan vara så att det inte blir ett barn tillslut och den insikten kommer i så fall ta lång tid. Så vad jag vet just nu, är att oavsett vart vi hamnar så kommer det att ta tid.

Därför måste jag/vi försöka leva i nuet så mycket som möjligt. 

Men mother vad det är svårt.
Allmänt | | En kommentar |

Testdag 26/3

Efter återföringen så bestämdes det att jag skulle ta en halv Ovitrelle-spruta var 3:e dag fram till den 19/3. Detta gick bra och det var skönt att slippa lutinusen! 

Det kändes som om det skulle kunnat gått väl den här gången men också som att det kunde bero på Ovitrellen.

Jag har fått svaga test på gravstickorna sen i lördags (även igår på testdag). Men jag har också fått min mens tyvärr.

Så om den fastnade och sen släppte igen eller om det fortfarande är sprutan som spökar i kroppen, ja det vet jag inte riktigt.

Ringde kliniken och läkaren ville träffa mig på tisdag efter påsk för att diskutera ny plan osv. Även lämna blodprov för att se så allt hcg är ute.

BM var så gullig i telefonen. Hon hade tänkt på oss häromdagen och hon sa att de alla vill så väl att vi ska få lyckas. Så skönt att de vet vem man är när man ringer. 

Ang bloggen så är jag inte lika pepp längre, den stressar mig mer än att den är rolig. Att gå in här är en ständig reminder om alla våra "misslyckande".
Får se hur mycket jag kommer skriva.

Kram! 
Allmänt, FET 10 | | Kommentera |
Upp