Vad sa de då?
Det visade sig att äggblåsan inte växt allt för fort utan den var 19 mm idag. Doktorn sa spruta imorgon och dum som jag var (för jag räknade fel med instopp) frågade om jag fick ta sprutan på onsdag istället. Vilket inte var några problem sålänge jag inte får min egna ägglossning imorn.
Och nu tänker jag, hur dum får man bli? Nu sköt jag ju upp det en dag. Det är ju det sista man vill! Fast å andra sidan kanske man vill vänta till egen ägglossning och bara förstärka med sprutan efteråt🤔
Men hade ett missat samtal 17.10 från okänt nummer och sist läkarn ringde så var det den tiden med okänt nummer, så nu får jag för mig att det var läkarn med någon viktig info.. ringer dem imorgon 😅
Alltså. Det här med ultraljud.
Jag är så van att lägga mig i stolen med benen särade att det känns som att fler människor har sett mig, än inte sett mig. Om ni förstår.. en öppen bok liksom.
Kommer livet någonsin bli normalt efter nått sånt här? Eller är man förändrad for life?Kommer jag alltid att känna mig såhär bekväm med att vara naken in för främmande människor? Det är ju konstigt att man är så van att man blir obrydd.
Fast också skönt, att komma över rädslor. Skönt att inte vara så blyg, skönt att inte vara rädd för blodprov eller nålar.
Känner mig annorlunda. Mer stark och också mer svag. Mer öppen men också med en starkare vilja att gömma mig.
Alla känslor man kan tänkas känna, kommer med två sidor. Lite schizo helt enkelt.
Två embryosar får vi inte föra tillbaka men trombylen hämtade jag ut idag.
Imorn är det akupunktur igen😁
Glömde skriva att helgen var superhärlig, precis sådär som sommarhelger bör vara💛
Känner lite samma där, nu tar man av sig i ren reflex! Första gången drog man ju ner linnet så långt man bara kunde för att skyla sig. Nu åker allt av i bara farten 😂