ivfdagboken.blogg.se

Att varje år tänka att det här är kanske sista året utan barn, att varje år inse att det var det inte. Det kommer fler barnlösa år, fler år än vad man kan tänkas sig. Det är som att man spolar flera jular framåt och bakåt av hopplöshet. 

I år är det nissens år. Nissen som flyttat in och gör hyss. Supergulligt. Superjobbigt. En omysig påminnelse om hur mysig julen kan vara.

Jag önskar att jag också kunde sätta upp den yttepyttelilla dörren med stege, och lämna något till mitt lilla barn att hämta, få eller få se på tokigheterna nissen lämnat efter.

Trots mitt lilla missnöje så är jag varje jul tacksam. Tacksam för min sambo, för vårt liv, för våra fantastiska familjer. Allt är bra. Det väger upp. Det gör att jag älskar julen lika mycket ändå. Den är inte grinchen förstörd och kommer aldrig att vara så länge jag har dom.

På måndag ska jag göra en hysteroskopi. Jag tjatade till mig en. Jag är spänd, jag hoppas att dom hittar nått fel, men jag tror att dom kommer säga att allt är perfekt. 

Lite rädd är jag också, verkar som att de flesta blir nedsövda. Jag har aldrig fått narkos och tycker det låter obehagligt. Men det ska nog gå bra. 

Visst hoppas vi att de hittar ett fel som de lagar? 🙏

Till mina älskade vänner, om ni läser. Sluta inte skicka era bilder till mig även om jag klagar här. Jag älskar er!